Lokalhistoria Kyrkovägen o södra delen av Stationsvägen

Artikeln är författad av Marianne Ullstad 2025. Som underlag har använts historiska kartor, kyrkböcker, lagfartshandlingar, böckerna ”Byarna vid landsvägen” och ”Kyrkbyar och städer i förvandling” samt muntliga berättelser från bybor. I de fall böckernas eller bybornas berättelser har avvikit från uppgifterna i de juridiska dokumenten eller kyrkböckerna är det de senare som redovisas i artikeln.

Byn Västra Ingelstad
Ortsnamnet Ingelstad är skriftligt belagt sedan 1356 då det skrevs Ingildstad, ”Västra” lades inte till förrän 1885, efter kungligt påbud. Namn med ändelsen ”-stad” antas härstamma från vikingatiden.

I vår by låg gårdarna fram till storskiftet 1762 i form av en tillplattad oval. Rakt genom den gick nuvarande Byvägen, som alltså är den gamla landsvägen. Gårdarna var numrerade 1 till 19. Nummer 1 till 3 låg längs nuvarande Elbetorpsvägen, nr 4 till 7 sträckte sig längs det gamla strädet, dvs vägen till Hötofta som gick ungefär där cykelbanan och Äpplevägen går idag. Övriga gårdar låg längs med Byvägen.

Kyrkovägen är en relativt ny företeelse, den äldsta delen fyller 220 år i år. Den drogs upp längs de nya ägogränserna, som blev raka och prydliga vid enskiftet 1805. Den första dokumentationen av Kyrkovägen ser vi följaktligen på kartan från 1805. Vägen går från Ängdala gård och sedan i gränsen mellan Ingelstad No:3 på norra sidan och No:2 respektive No:5 på södra sidan, ända upp till gamla Elbetorp. Biten österut mot kyrkan är fortfarande bara en gränsmarkering och denna sista del som ledde hela vägen fram till kyrkan, tillkom inte förrän 1913. Observera att järnvägen ännu inte var påtänkt 1805, men har ritats in på bilden för att ge lite geografiskt sammanhang.

Kyrkovägens södra sida bebyggdes till största delen kring förra sekelskiftet, medan norra sidan innehåller en blandning av riktigt gamla hus och hus från 1900-talet. Alltså kommer vi att i stor utsträckning beröra förra sekelskiftet och 1900-talet och mestadels södra sidan. Vi börjar i området närmast kyrkan.

Västra Ingelstads kyrka
Kyrkan är ortens äldsta byggnad, den första kyrkan byggdes troligen under tidig medeltid och var av trä. På 1100-talet ersattes den av stenkyrkan, som sedan dess har byggts om och byggts ut i olika etapper. Fram till 1658, då Skåne blev svenskt, var den patronatskyrka till Månstorps kungsgård.

Byvägen 8 och 6
Huset på norra hörnet av Byvägen/Kyrkovägen med de blåa fönsterna, Byvägen 8, beboddes av målare som även hade sitt måleri där. Den äldsta delen av huset är från 1874. Fram till 1883 var det Jöns Hansson, därefter Bengt Andersson som bodde här till sin död 1940. Snett bakom skymtar det förmodat äldsta huset efter kyrkan, Byvägen 6. Det var boningslängan till den tidigare gården Ingelstad No:1, och lär vara byggd 1725. På fastigheten har det även varit trädgårdsmästeri, vilket vi återkommer till lite senare.

Kyrkovägens södra sida
I slutet av 1800-talet hade byn ca 800 invånare, och därmed ett gott underlag för handel. No:5 var en stor fastighet som sträckte sig från kyrkan och ner till nuvarande Stationsvägen, längs södra sidan av Kyrkovägen. Här slog sig flera handlare ner, varav några är mera kända och har betytt mer för byn än andra.

Byvägen 10A
1892 flyttade handlaren Nils Anton Andersson till byn och öppnade diverseaffär i nuvarande Byvägen 10B. Då höll järnvägen på att byggas och byn fylldes av rallare, och det verkar ha gått livat till i byn. Nils Anton fick skaffa en revolver som han sköt i luften med när rallarna försökte tvinga till sig sprit gratis.

Rörelsen växte och 1896 insåg Nils Anton att han behövde en hushållerska, och anställde Elina Hansson. Tycke uppstod, och Elina blev gravid. När Nils Anton förstod att han höll på att bilda familj började han bygga ett bostadshus åt familjen bredvid affären, det vill säga nuvarande 10 A, det första huset på nuvarande Kyrkovägen södra sida. Den 25 maj 1898 gifte Elina och Nils Anton sig och vigdes av vice pastorn Acke Nordenberg. Dock sägs det att vigseln inte förrättades i kyrkan utan i vardagsrummet i det nya huset. Första barnet Anna föddes 4 oktober samma år.
Detta år, 1898, öppnades kontinentalbanan för trafik, och rallarna försvann. Andersson hade som tur var överlevt Vilda Västra Ingelstad.

Elina och Nils Anton fick fem barn som överlevde till vuxen ålder: Anna, Blända (kallad Nenna, handarbetslärarinna), Maria (kallad Mimmi eller Maja, folkskollärarinna), Karin (trädgårdslärarinna) och Yngve (lektor). Den fina trädgården, som sträckte sig ända ner över det område som numera är bebyggt längs Äpplevägen, lät Nils Anton anlägga 1897-1898, efter ritningar av länsträdgårdsmästare Müllenberg i Malmö. På bilden syns en skiss som Elinas dotterdotter Birgit Kjellgren gjort efter modern Majas beskrivning.

Nils Anton drev sin affär till 1912, men bodde kvar i byn till sin död 1925. Han ligger begravd på kyrkogården, snett emot sin tidigare butik.
1912 köpte Nils Lindström affären för 12.000:-. Nu började den nya tiden göra sitt intåg, Lindström införskaffade reklamskyltar och en handdriven bensinpump för det ökande antalet bilar. Fru Lindström ägnade sig mestadels åt att sköta den fina trädgårdsanläggningen.

Kyrkovägen 2 C
På norra sidan av Kyrkovägen ser man två relativt nybyggda hus, dessa fastigheter är avstyckade från fastigheten på Byvägen 6 som vi nämnde tidigare. Föregångaren till huset på 2C var ett hus beklätt med eternitplattor. Här bodde kyrkvaktmästare Hilding Persson med hustru Blenda.
Han drev även ett trädgårdsmästeri, och det gröna skjulet som man skymtar är byggt på platsen där växthuset låg. Ofta handlade kyrkogårdsbesökare, begravningsgäster och andra blommor hos honom.
I det tidigare huset lär även embryot till Moteska ha startat.

Kyrkovägen 1 A
Ingelstad 5:38
Väster om fru Lindströms tidigare trädgårdsanläggning går vägen ner till gården Djursäter. En bit in låg den del av Ingelstad No:5 som fick bli kvar i byn vid enskiftet. Den var ursprungligen fyrlängad, vilket syns på enskifteskartan, och hade halmtak.

Från 1867 var det Lars Olsson som arrenderade gården, och så småningom blev ägare till den. Han bodde kvar fram till sin död 1916. I tröskelängan kunde man ibland få se Anders Persson, född 1837, tröska med plejel. Anders var från början jordtorpare, men under senare delen av sitt liv kom han förmodligen på obestånd och fick dra sig fram på olika småjobb. Slutligen fick han flytta in på Fattighuset där han dog 1918.

Fortfarande 1920 kan man på ett flygfoto se gården med tre längor, men till slut fanns bara boningslängan kvar. Från 1944 bodde Emil Kristensson med hustrun Evy och tre barn här. Emil var sjukkassekontrollant och senare kontorsföreståndare – samt hjälpte ibland kyrkvaktmästaren Hilding Persson. Hustrun Evy arbetade på postkontoret som var inrymt i gamla Kommunhuset.

Deras hus brann ner i januari 1976, samma år som Gamla Elbetorp eldhärjades. Emil och Evy Kristensson byggde samma år upp nytt boningshus, nuvarande Kyrkovägen 1A. Huset är ett typiskt 70-talshus som ritades av arkitekterna Ystadshus. Nu bor familjen Virgili här.

Kommungården – Månstorpshemmet
På 1930-talet behövdes en ersättare för Fattighuset. Det låg bredvid den så kallade Fotogenhandeln längs ”strädet”, det vill säga gamla vägen mot Hötofta – alltså på den tomt som det nu 2025 byggs ett hus.

1932 började man att bygga den nya Kommungården en bit in på Djursätersvägen, bakom Ingelstad No:5. Kommungården bytte senare namn till ålderdomshemmet Månstorpshemmet. 2011 flyttades verksamheten till ”Månstorps ängar”, och de gamla byggnaderna revs samma år. På platsen finns sedan några år tillbaka den nya förskolan.

Kyrkovägen 1B
Detta är ett förhållandevis nybyggt hus, uppfört 2000. Byggnadsstilen påminner mycket om Lindhaga, två hus bort, som byggdes 1926. Idag bor familjen Agnred-Holmkvist här.

Kyrkovägen 3
Ingelstad 5:34
Det röda tegelhuset byggdes 1929 av åkeriägaren Lassesson.
I mitten av 1970-talet köpte Erik och Gurli Olsson huset, troligen i samband med att Erik pensionerade sig. Han var tidigare arrendator på nya Elbetorp, på andra sidan järnvägen. Idag bor deras sondotter Annika i huset med sin familj.

Kyrkovägen 5, Lindhaga
Ingelstad 5:30
Så kommer vi till en av de många hus som Handlaren med stort ”H”, Nils Ohlsson byggde. Nils var född 1866 i Äspö, och flyttade hit 1898 tillsammans med sin nyblivna hustru Maria. Sammanlagt byggde han 6 hus i Västra Ingelstad under perioden 1897-1926, varav fem under perioden 1897-1906.

Just detta hus, Lindhaga, byggdes 1926 och väckte tillsammans med ”Veterinärens hus” uppmärksamhet genom att redan från början vara utrustat med centralvärme.
Lindhaga blev bostad åt sonen Harald Ohlsson med hustru och deras båda tvillingdöttrar, vilka de adopterade 1942.

Under 1970-talet flyttade ingenjören Anders Bange med familj hit. Han lär ha varit väldigt kreativ och gjorde finurliga förbättringar på huset. Idag bor Klas och Kristina Hesselman här.

Kyrkovägen 7
Ingelstad 5:9
Här låg Solbacken som byggdes 1926 av skomakare Johanssons änka Elise, skomakaren hade dött 1924. Tomten var på 768 kvm, och kostade 1.082 kr – medan huset lär ha kostat 7.000 kr att bygga. Som jämförelse kan nämnas att skomakare Johansson 1904 byggt huset på Kyrkovägen 15, alltså längst ner mot Stationsvägen – som då kostade bara 4.000 kr att bygga.

Elise dog 1938, och 1939 sålde hennes sterbhus fastigheten inklusive huset till ”Distriktsveterinären Hans Sandberg och Köpmannen Harald Ohlsson” för 8.700 kr, det vill säga i stort sett anskaffningsvärdet.

Huset hyrdes sedan ut tills Hilma Svensson med maken Alfred Justus köpte det i oktober 1949. Alfred Justus dog i december 1950 och då flyttade Hilmas syster Anna in, fröken Rasmusson kallad. De båda systrarna lär alltid ha gått svartklädda och ha varit mycket aktiva i kyrkan. Anna dog 1982, och Hilma bodde ensam kvar i huset fram till sin död 1985.

Huset stod sedan tomt ett tag innan det revs, och det nuvarande huset byggdes runt 2000.

Kyrkovägen 8
Ingelstad 3:39
Här ligger boningslängan till en av de andra gårdar som inte flyttades ut i samband med enskiftet, Ingelstad No:3. Den kallades Gamlegård. 1826 gifte sig Göran Pålsson med dottern i gården, Anna. Hon var dotter till åboen Ola Hansson och hans hustru Elna Bengtsdotter. En åbo var en bonde som med ärftlig besittningsrätt innehade annans jord, ungefär som en arrendator med arvsrätt. Åbon var berättigad att stanna kvar på egendomen under den bestämda legotiden, förutsatt att han betalade det årliga arrendet (ränta eller skatt) och ”höll hemmanet vid makt”. Det innebar också vanligtvis rätt att friköpa gården.

Tre månader före Görans och Annas bröllop dog Ola – och det blev det nygifta paret som övertog gården. Till svärmodern Elnas ära döptes gården om till Elbetorp, ”EL” ”BE” var ju begynnelsebokstäverna i hennes för- och efternamn. Göran lät uppföra korsvirkeslängor så att gården blev en fyrlängad gård, dessa revs dock på 1940-talet.

När Göran sedan dog 1851 tog sonen Ola Göransson över, och det var han som 1854 byggde boningslängan som vi ser här idag, dock hade den då halmtak.

Olas sonson Anders Göransson köpte på 1930-talet upp mark på andra sidan järnvägen, och där byggde han 1934-1939 en helt ny gård som fick namnet Elbetorp. Gamla Elbetorp återfick därmed namnet Gamlegård.

Västra Ingelstads kommun – som 1952 uppgick i Månstorps kommun – gynnades av tågtrafiken och tog tillfället i akt att utveckla och expandera. Många ville flytta ut från Malmö och ”bo på landet”. Kommunen behövde då exempelvis bostäder, pensionärslägenheter och förvaltningsbyggnader, och Anders sålde av marken runt Gamlegård i etapper. När villaområdet norr om Gamlegård byggdes på 1960-talet tillkom vägen med namnet Elbetorpsvägen. Detta är alltså förklaringen till varför den ligger så långt från nuvarande Elbetorp. Och som kuriosa kan nämnas att Anders Göransson, trots att han dog 1971, fortfarande står som lagfaren ägare till smala remsor längs trottoaren på Kyrkovägens norra sida.

På Gamlegård bodde från mitten av 1980-talet bodde Jesper Aspegren, känd från TV:s ”Antikrundan” och ”Aspegren mitt i maten”, med sin familj.

Kyrkovägen 9, Villa Berga, ”Veterinärens hus”
Ingelstad 5:23
Veterinären Hans Holmboe Sandberg var född 1887 i Kongsvinger i Norge, Han flyttade 1915 från Västmanland till Villa Tofta, dåvarande grannhuset. Han lät 1916 bygga detta hus som ritades av arkitekten J Morén. ”Veterinärens hus” väckte uppmärksamhet genom att, precis som Lindhaga, redan från början vara utrustat med centralvärme. 1917 gifte Hans sig med Inez Beata Wickström från Lilla Slågarp, och de flyttade in i det nybyggda huset på Kyrkovägen 9, där han även hade sin praktik. Han och hustrun fick så småningom fyra barn, och hushållet omfattade också en räcka hembiträden som aldrig tycktes stanna mer än ett år på tjänsten. I slutet av 1950-talet flyttade Hans och hustrun till Malmö.
Veterinären var en inflytelserik person för enligt vad som berättas var det veterinären, tillsammans med kyrkoherden, handlaren Nils Ohlsson och lantbrukaren Algot Brodde som informellt styrde i vår by i början av 1900-talet.
Under 1970-talet var det familjen Jubner som bodde här. Från 1989 var det Torgnys Jönsson, även känd som ”Maffians bankir” som ägde huset. Han var en charmig person som kunde dupera de flesta att investera i ”bombsäkra projekt” – och oerhört många förlorade stora summor pengar och gick i personlig konkurs. En begdragare av stora mått helt enketl. Han har skrivit en bo ”Maffians bankir: Svindlande nära sanningen” där han även refererar till detta hus som ”den gula patriciervillan”. Numera äger Lena Juhlin huset.

Kyrkovägen 9 B
Ingelstad 5:29
Denna fastighet styckades av från veterinärhuset, och var alltså tidigare en dela av familjen Sandbergs trädgård. Enligt uppgift ska det ha varit en typisk gammaldags skånsk trädgård, med bersåer, kaffegrottor och liknande , och här hade fru Sandberg – ”tant Inez” – ofta sommarbjudningar.
Detta hus byggdes 1974 av Lennart Ingman med familj. Familjen bodde kvar till 2010, då de flyttade till Malmö.

Kyrkovägen nr 10,12,14,16.
På Kyrkovägens norra sida, ligger ett antal hus som byggdes 1957-1959. Som exempel kan vi ta
Kyrkovägen 16, Ingelstad 3:27, som byggdes 1959. Som arkitekt står Kungl Bostadsstyrelsen, vilket var en central förvaltningsmyndighet med syfte att främja landets bostadsförsörjning, bland annat genom låne- och bidragsverksamhet. Den blev även normsättande för god bostadsstandard, exempelvis avseende minsta antal kvm per rum, diskbänkshöjd med mera.

Kommunalhuset och kamrersbostaden – numera rivna
Som nämnts tidigare behövde Månstorps kommun i samband med expansionen förvaltningslokaler – det var inte längre hållbart att kommunalordföranden Bror S. Nilsson skötte affärerna hemma från köksbordet i Hötofta. 1961 stod Kommunalhuset och Kamrersbostaden färdiga. Från 1974, då Månstorps kommun upplöstes och Västra Ingelstad blev del av Vellinge kommun fanns inte längre något behov av kommunhus i byn, och det blev istället postkontor och bibliotek. Det fanns även en lägenhet i norra änden av byggnaden. De senaste åren, när postkontoret lagts ner och biblioteket flyttat, inrymde byggnaden pizzeria och Oxie Härads hembygdsförening. I fullmäktigesalen höll Ukrainahjälpen till och PRO hade sina sammankomster där. Kamrersbostaden byggdes senare till och fungerade under en period som barndaghem/fritidshem innan den blev privatbostad 1993. Både kommunhuset och kamrersbostaden är sedan några år rivna.

Kyrkovägen 11, Villa Tofta
Ingelstad 5:15, 5:25, 5:27
Ytterligare ett hus som Nils Ohlsson byggde, kallat Villa Tofta. Nils satt i Klörups-Sparbankens styrelse, och då banken önskade expandera utanför Skytts härad valde man att flytta in på bottenvåningen här, och bekostade bankvalv och annan inredning.

Enligt kyrkböckerna flyttade Nils Ohlssons son Harald med hustru Elly till Villa Tofta som nygifta. De gifte sig 11 december 1926 och Vila Lindhaga – bröllopspresenten – var kanske inte helt färdigställd?

Banken huserade som sagt på bottenvåningen, medan andra våningen var bostad.
Banken lades ner i början av 1930-talet, och fastigheten köptes av snickaren Emil Nilsson.

1947 flyttade Signe Larsson in, tillsammans med sin mor och yngre syster. Modern dog 1948 och året efter gifte systern sig och flyttade till Sävsjö.

Signe var slöjdlärare, blev så småningom hemslöjdskonsulent och föreståndare på Hemslöjden i Malmö. Hon var så kallad ”hemmadotter” och alltså singel, men när nya vattenledningar drogs i byn i slutet av 1940-talet lär hon ha blivit mycket förtjust i en vatteningenjör. Hon var populär bland barnen i byn då hon gärna tog sig tid att lära dem att sy, sticka och virka och barnen låg ofta i buskarna på baksidan och spionerade när ingenjör Andersson kom på middag. Troligen var det inte på grund av detta, men relationen rann ut i sanden, och Signe gifte sig aldrig. Hon bodde kvar i huset till början av 1980-talet, då hon flyttade till Vellinge där hon avled 1988.

Kyrkovägen 13
Ingelstad 5:16
Detta hus byggdes 1910. På tomten lär byns vatten[renings?]-verk ha legat, och brunnar/bassänger lär finnas kvar än idag.

Förutom att tjäna som bostad har det varit barnmorskemottagning, och under 1980-talet och fram till mitten av 1990-talet distriktssköterskemottagning. Sedan var det Montessoriförskola fram till 2001. Därefter köpte Pia och Kenneth Askenberg huset och bor fortfarande kvar.

Kyrkovägen 15, Framnäs
Ingelstad 5:9, 5:12
1904 byggde skomakaren Alfred Johanson född1872 och hustru Elise Holmqvist huset för 4.000 kr. Vi nämnde Elise tidigare i samband med Kyrkovägen 7. Alfred var stor till växten och fick rykte om sig att vara en stark man som inte var att leka med, då rallarna kom och ville ha halvsulat utan att betala. Familjen bodde senare på lite olika ställen i byn bland annat på No:10, på Tittenkärr och i Hötofta.

Per Krantz var fiskhandlare och hyrde en lägenhet på Kyrkovägen 15 tillsammans med hustrun Botilda. Silla-Per gjorde sina affärsrundor med silla-lådorna på cykeln och vägde upp sill, spättor och skrubbor på sin besman. Senare uppgraderade han till flakcykel.

Stationsvägen 15, Fridhem
Ingelstad 5:7
1898 byggde Nils Ohlsson två hus, varav den ena var Fridhem. Detta var ett för tiden stort tegelhus på 400 kvm. Det hade två våningar, tre lägenheter, sju rum, tre kök samt källare.

Hembagerskan Botilda Jönsdotter köpte 1898 gatehuset Fridhem. Hon stannade inte länge i byn utan flyttade till Malmö 1901. I huset fanns då även bagaren Karl Jönsson, som flyttade samtidigt.

Huset har även varit telefonstation. Emil Linné hade bara en arm, men skötte sjukkassan och växelstationen till 1950. Hustrun Alma var telefonföreståndare och de flyttade så småningom till ett av funkishusen bredvid Tittenkärr.

1925 övertogs fastigheten av magasinsförman Karl Waldemar Lundkvist, född 1901 i Västra Ingelstad som son till packmästare Frans August Lundkvist och dennes hustru Kersti som dog strax efter sonens födelse. 1903 sålde Frans August huset till Johannes Andersson och flyttade till Malmö. 1915 blev Karl Waldemar fosterson till Johannes Andersson och ärvde huset efter honom.
På 1970-talet köpte Uno Olsson huset och bor fortfarande kvar med sin fru.

Stationsvägen 17, Botildenborg
Ingelstad 5:8
Enligt kyrkboken var det hit Nils Ohlsson och hustru Maria flyttade efter vigseln i november 1898, vilket kan tyckas märkligt eftersom Nils byggde grannhuset på Stationsvägen 19 redan 1897. Nils yrke var redan då ”Handlande” och han hade en rörelse i Äspö.

Huset byggdes i vilket fall av Per Larsson, som då var 71 år gammal. Han var sedan drygt 30 år arrendator på Ingelstad No:4. Enligt samma sida i kyrkboken som noteringen om Nils och Maria står på, flyttade Per Larsson inte in i sitt nya hus förrän i september 1899, och då tillsammans med hustrun Boel – troligen har hon fått ge namn till huset – och några av deras vuxna barn.

Till Botildenborg flyttade 1899 även handelsidkerskan Helesine Thuresson. Hon kom närmast från Åhus, och flyttade vidare till Kristianstad 1902.
Även vice pastorn Nils Lorens Hansson bodde här. Enligt uppgift ska även en barnmorska haft sin bostad här.

Stationsvägen 19, Mariero
1897 byggde Nils Ohlsson sitt första hus här i byn, och lallade det Matiero efter sin justru Maria. Vänstra delen av huset var bostad, där bodde Nils och Maria med barnen Ester (född 1899), Harald (född 1901), Gunhild (född 1903) och Birgit (född 1906). Högra delen var lanthandel.

1901 flyttade Olof Johansson hit, även han ”Handlande”. 1907 gifte sig Olof med Maria Ohlssons kusin Malin. Nils Ohlsson – som byggt ett nytt större hus till sig en bit bort och dessutom beslutat sig för att fokusera på spannmåls- och kolhandel – sålde såväl Mariero som lanthandelsrörelsen till Olof, och det blev ”Johanssons”. Olof och Malins son Gösta arbetade i familjeföretaget, och när föräldrarna dog 1946 respektive 1948 tog han över. Lanthandeln lades ner på 1960-talet och Gösta blev expeditionsvakt vid järnvägen.
Nu bor Elecktra, dvs artisten Robin Werner med make Johnny Werner här i huset.

Stationsvägen 21, Spannmålshandeln, numera riven
Ingelstad 5:37
Denna lät Nils Ohlsson bygga 1898. Han var en framsynt affärsman och insåg tidigt vad järnvägen skulle komma att betyda. Redan innan Kontinentalbanan öppnades för trafik hade han byggt både magasin och kontor här. Han sålde spannmål till Frankrike, Tyskland och Nederländerna som smidigt kunde fraktas via tåget. Till en början drevs, förutom spannmålshandel, som sagt även kolhandel.

Det var praktiskt att vara direktör och ha många anställda. Det sägs att alla spannmålsarbetarna två gånger om året fick gå till Lindhaga och Villa Haga och rensa i trädgårdarna.
I spannmålshandelns lokaler lär det ofta ha varit tillställningar av olika slag. Det spelades mycket kort, och hela gårdar lär ha spelats bort och Skytteklubben i Västra Ingelstad hade också sina fester här.

Nils Ohlssons rörelse övertogs av sönerna Harald och Torsten Ohlsson. Därefter av deras medarbetare Ture Olsson. Lars Wadmark köpte slutligen rörelsen och drev den till den stängdes.
Till spannmålshandeln hörde även flera magasin vid järnvägen varav ett fortfarande stod kvar 2020. Detta revs ungefär samtidigt med kommunhuset och kamrersbostaden.

Stationsvägen Haga
Ingelstad 2:2, 2:5, 5:10
1906 var det dags för Nils Ohlsson att bygga en ny villa åt sig och hustrun. Som arkitekt anlitade han Per Pettersson i Mella-Grevie, ”Kjårke-Pitter” kallad. Pettersson hade byggt många av traktens kyrkor (ex Mellan-Grevie, Östra Grevie, Bunkeflo, St Ibb, Glemminge, Fuglie, Tygelsjö, Röke och Maglarps nya kyrka) och var bevandrad i dåtida arkitektur. Resultatet blev en högreståndsvilla i italiensk stil, ett exempel på framtidstron och öppenheten för nya idéer vid förra sekelskiftet.

Sonen Torsten (född 1909) föddes alltså efter flytten till Haga. Nils Ohlson dog 1932, och när Torsten gifte sig med Svea Rudqvist 1942 flyttade de in tillsammans med Maria. I januari 1948 adopterade Torsten och Svea sonen Rolf.

Nils och Maria ligger begravda på Västra Ingelstads kyrkogård. I familjegraven vilar även deras barn Harald, Ester, Elly och Torsten med respektive samt Torstens son Rolf.

Stationsvägen 11
Tvärs över Stationsvägen från stationshuset räknat skymtar längan med pensionärsbostäderna som byggdes 1958, i samband med byns expansion.

Stationsvägen 6
Ingelstad 3:36
Stationshuset är det sista huset i vår berättelse – och kanske kan det vara intressant att veta hur det gick till när Västra Ingelstad blev med järnväg.

Kontinentalbanan (Malmö Kontinentens Järnvägs AB – MKontJ) tillkom trots att det redan norrifrån fanns två järnvägar till Trelleborg. Det fanns Malmö-Trelleborgs järnväg (MTJ) via Vellinge, som anlagts som en ren lokalbana med förenklade tekniska bestämmelser, vilket innebar att rälsen var klen (17,2 kg per meter), telegraf saknade och hastigheten var begränsad till 25 km/h. Det fanns också Lund-Trelleborgs järnväg (LTJ) via Svedala.

Politikerna i Malmö insåg att Malmö riskerade att blir förbigånget om SJ lät kontinentalsnälltågen gå över Lund-Trelleborg och malmöpolitikern Carl Herslow började agera och driva frågan. Det sägs att han även hade kung Oscar II:s öra – Malmös och rikets intressen sammanföll turligt nog.

Modernt och konkurrenskraftigt skulle det vara – man ville ju inte att de redan existerande småbanorna med enkla medel skulle kunna ta upp fighten. Kontinentalbanan skulle byggas för tåghastighet upp till 90 km/h, vilket ännu ej tillämpats officiellt i Sverige, och därmed fordrades en stabil banvall och skenor av nyaste SJ-modell (1896) som vägde drygy 40 kg per meter. Banans sträckning drogs helt enkelt kortaste vägen mellan Malmö-Trelleborg och mittemellan de båda andra banorna. Arbetet med banan påbörjades i juni 1897 och bedrevs från Malmö och Trelleborg samtidigt, för att slutligen mötas i Slågarp. Och så gick det till när Västra Ingelstad fick tågförbindelse.

Banan öppnades för trafik 5 oktober 1898, och invigdes av kung Oscar II den 10 juni 1899. Det var ingen tillfällighet att invigningen uppsköts så länge – man inväntade MKontJ:s formella övertagande av kontinentalsnälltågen vilket skedde 1 maj 1899.

Det behövdes naturligtvis en stationsbyggnad och MKontJ lät uppföra Månstorps station 1898.
Förutom lokaler för tågtrafiken och poststationen fanns här bostäder, bland annat för stationsinspektoren som bodde på första våningen och tågklareraren som bodde på andra.

1910 fick station byta namn till Jordholmens station på grund av förväxlingsrisken med likartade ortsnamn.

1933 hade banan elektrifierats, och 40 år senare lades persontrafiken ner och stationen stängdes. Under en period fungerade stationsbyggnaden som ungdomsgård. Den innehåller idag Bellas butik och Västra pizzeria & pub.