Västra Ingelstad kyrka

Västra Ingelstad

Oxie härad. Västra Ingelstad socken. Skytts kontrakt. Vellinge kommun

Ingelstad innehåller mansnamnet Ingjald, alltså Ingjalds ställe. Efterleden -stad visar att ortnamnet är gammalt, tillkommit före vikingatiden. Västra är ett tillägg från 1885.

Troligt är att en stavkyrka föregick stenkyrkan som byggdes under 1100-talts andra hälft i gråsten med torn (möjligen brett) långhus, kor och sannolikt absid. Ett vapenhus uppfördes på 1300-talet framför sydportalen. Kyrkan välvdes 1450- 75. Ett romanskt fönster finns kvar ovanför valven.

På 1520-talet förlängdes kyrkan mot öster och fick rakslutet kor av samma bredd som långhuset. Samtidigt byggdes ett gravvalv under koret för släkten Krummedige, herrar till Månstorp – numera känt som ruinen ”Månstorps gavlar”: Borgen uppfördes dock först på 1540-talet. Via en dörr i korets nordöstra hörn kommer man ned till gravvalvet. Byggherren tycks ha varit Anne Rudsdatter, hustru till riksrådet Henrik Krummedige. Godset hade eget tegelbruk som levererade tegel till utbyggnaden.

Smidesbokstäverna C och W på korets renässansgavel står för Christence Viffert som 1593 lät placera kistan med sin make Henrik Bille i gravvalvet och uppföra korets nuvarande gavel. Av den ursprungliga kyrkan återstår i dag murverket i långhuset.

En västingång togs upp 1832. Tornet uppfördes 1855 i tegel efter ritningar av arkitekt H J Strömberg. 1704 hade ett klockhus av trä byggts väster om kyrkan. Detta revs 1813 och klockorna placerades på vinden innanför västgaveln. Det nya tornets takstol ruttnade dock fort och 1895 ersattes huven med den nuvarande som ritats av arkitekt Ludwig Peterson vid Överintendentsämbetet. För bygget svarade byggmästare Per Hansson från Norra Kärrstorp.

På tornet finns en liten inskriftsförsedd platta: 1855 I KONUNG OSCAR Is TOLFTE: REGs : ÅR. HERREN HAFWER UTWALT ZION OCH HAFWER LUST TILL ATT BO DER. PS. 138:13.

Altarskåpet frản omkring 1520 är fràn Antwerpen, vilket yisas ay brännmärken i form av två händer på ytterdörrarnas kanter. Det praktfulla arbetet saknar motstycke i Skåne. Skāpet har sex dörrar med högklassiga målningar av passionshistorien samt helgonen Egidius(?), Kristoffer, Rochus, Sebastian, Adrian/Hadrianus och Antonius från Eremitea. Särskilt helgonmålningarna för tankarna mot Bosch och Breughel. Corpus bestar av sex djupa skåp med ett myller av friskulpterade figurer som framställer Jesus lidande. Centralmotivet är korsfästelsen. Det praktfullt forgyld, och målade skápet är, uppslaget, nästan fem meter brett

Med hänsyn till altarskåpets stora ekonomiska värde har det föreslagits att det skulle stått i en malmökyrka. Staden drabbades 1529 av bildstormeri under reformationstiden, men inga säkerställda uppgifter finns om att det från början skulle ha stått i den tänkbaraste kyrkan, nämligen Petri. Detta gäller även för den idé om en ursprunglig placering i Malmös Helgeandskloster som malmöforskaren Einar Bager en gång argumenterade för. Hans trumfkort var släkten Krummediges donatorskoppling till nämnda institution. Altarskåpet passar dock perfekt in i Västra Ingelstads korbreda och kyrkan hade rika och mäktiga beskyddare på Månstorp. Det är ytterst rimligt att sätta anskaffningen i samband med korets ombyggnad på 1520-talet.

Dopfunten av sandsten är från 1967 och utförd av stenhuggare Eric Johansson efter ritning av arkitekt Torsten Leon-Nilsson.

Predikstolen är byggd på 1620-talet och skänkt till kyrkan av Frans Rantzau, herre till Rantzauholm. De fyra korgfälten bär snidade evangelistgestalter. Alla har de skrivrör i händerna. Bläckhornen r underfundigt placerade i relieferna Johannes örn har t ex ett i näbben. Kolonner finns på korghörnen. Det kan ha varit en själländsk bildhuggare som utförde predikstolen vars sniderier är relativt enkla. Den renoverades 1742 av Alexander Råå som då även nytillverkade kronan. De ursprungliga färgerna togs fram 1936- 37 av konservator Oswald Owald

Gravstenen i koret är till minne av Henrik Bille till Månstorp, död 1592. Hustrun Christence står vid hans sida. Minnesmärket anses var hugget Århus eller Ålborg.

Pannåerna på orgelläktaren kommer från en 1850 riven ”drängaläktare” från 1736. Bilderna framställer Mose, Jesus evangelisterna och apostlar och målades troligen av Håhl från Malmö.

Bänkinredningen från 1700-talets början står i slutna kvarter och har motivmålade dörrar.

Vid biskopsvisitationen 1874 bedömdes tornet vara ”mycket bristfälligt”. Kyrkan ”bar spår af vanvård” och södra strävpelaren krävde ”snar och omsorgsfull restauration: Det går inte att värja sig för misstanken att det då blott nitton ar gamla tornet var ett fuskbygge.

1913 byggdes vapenhuset om till sakristia enligt förslag av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. 1936-37 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Eiler Graebe. Tegelgolven lades in, brädskranket framför sakristian i koret revs, ny sakristia inreddes i södra vapenhuset och yttertaket fick tegelpannor. Gravkammaren som stått igenmurad i100 år iordningställdes. Altarskåpet Konserverades av Oswald Owald. I samband med grävningsarbeten för värmekällaren påträffades gravar som var äldre än stenkyrkan.